Svenska: Dikt
1. Vad handlar den här dikten om?
Svar: Dikten handlar om en tunnelbaneresa, men på flera sätt kan man se att handlingen är större än bara en resa. Jag kan anta att det handlar till en relativt stor del om vardagen hos människor, de åker samma väg på den tunnelbanan dagligen. Det beskrivs att det enda berättaren i dikten kan se är själar och ytterkläder under denna tunnelbaneresa, d.v.s att personen inte ser resenärerna som människor under tiden de fortfarande är i tunnelbanan. Stycket "Hus, väggar, skyar,
blå fjärdar, berg
öppnade sina fönster." tyder på att efter resan kommer berättaren ut i det som personen beskriver som en slags frihet.
3. Beskriv texten med två-tre adjektiv.
Svar: Jag skulle personligen beskriva texten kort som beskrivande och djup. Anledningen till att jag valde just de orden var att man kan se en bild framför sig när man läser, p.g.a av den är så pass beskrivande att man förstår hur det hade kunnat se ut på den tunnelbanestationen. Djup valde jag för att sättet som dikten skrivits på kan uppfattas en aning sorgset.
1:Vad handlar den här dikten om?
Svar: Dikten handlar om att livet ibland kan kretsa i ett mönster. Det jag menar med mönster är att vardagen inte behöver vara så planerad och strukturerad i varje detalj in i det minsta, utan att man kan göra spontana saker så att vardagen inte blir så tråkig och att man tar vara på dagen. Den här känslan fick jag när jag läste "Tåget förde med sig ytterkläder och själar. Blickar i alla riktningar på resan genom berget. Ingen förändring ännu."
När jag läste "Tåget kom och hämtade ansikten och portföljer" Då fick jag den känslan av att personen som var på tåget att han inte ens behövde uttrycka sig eller hälsa, utan att brydde sig inte att kolla på deras ansikten, dom var ändå bara tomma ansikten som inte betydde något för honom.
2: Vem talar i dikten?
Svar: Jag tror det är en äldre man mellan 45-50 år som är trött på att vara den han är, att bara ha allt så strukturerat in i de minsta detalj. Jag tror att han själv kan vara en man med ett "tomt ansikte" och en portfölj.
När jag började läsa dikten uppfattade jag det som en man direkt. Personligen tycker jag att män är mer strukturerade än vad kvinnor är.
Spännande hur olika man kan se på ett innehåll :)
1: Dikten handlar om livet, att livet går som i ett mönster dag efter dag. "Folk var i rörelse, sorgset, tyst under urtavlorna" tror jag är en metafor för att vi är som slavar under tiden, vi hinner inte med. a
"Tåget kom och hämtade ansikten och portföljer". Kan betyda att tåget bara hämtade människornas skal, nästan som zombies. Inuti är vi alla redan döda.
"Vi steg ur jorden. Landet slog med vingarna en gång och blev stilla under oss, vidsträckt och grönt". Nu blir resan äntligen trevlig, och man får komma ut i friheten.
Men till slut så stannar livets tunnelbana och vi hamnar åter i jorden igen.
2: Jag skulle beskriva dikten med orden Ledsam och Tänkvärd. Ordet ledsam väljer jag eftersom det finns ett överhängande dystert och grått tema i dikten, vilket för mig är väldigt ledsamt. Tänkvärd eftersom det är värt att tänka på. Vill man verkligen spendera sitt liv i samma mönster eller vill man ta vara på varje dag och göra spontana saker då och då?
